Brev från Gunnar i Berlin
Avbildade personer
Plats på karta
52.5024, 13.3916
Beskrivning
Gunnar berättar att han flyttat till Pension Sandberg på Friedrichsstrasse för 85 mark i månaden med full kost. Han räknar med cirka 100 mark per månad totalt, beskriver Berlins trafik och nöjesliv, och att han ansökt om inträde till Handelshögskolan.
Transkribering
Friedrichsstrasse 16 III, Berlin, den 12/10 08. Kära mamma! Som mamma kanske vet genom mitt kort till Malle, bor jag nu i Pension Sandberg, Friedrichsstrasse 16 III, sedan den 9 ds. Hotellvistelsen blef ganska dyr, men jag ansåg det vara bättre att kosta på sig en dag eller så mera på det för resten utmärkta hotell, där jag bodde, och under tiden höra sig noga för angående bästa sättet att etablera sig. Jag anser fortfarande, att det sedan skolan på allvar börjar (från o med den 27 dennes) blir bäst att hyra rum och äta ute alla mål utom frukost, som blott består af kaffe och ett par bröd med smör och som alltid ingår i rumspriset. Middag äter kl. 1-3 i vanliga fall och kväll vid åtta-tiden. Det blir alltså blott två ordentliga mål för dagen, men det kan ju vara nog. För att emellertid få tillfälle att öfva språket samt se, hur det går till i en tysk familj, har jag nu till månadens slut tagit hel inackordering i ofvannämnda pension, som ligger vid en af Berlins hufvudgator och är ett ganska, för att icke säga mycket, fint ställe. Icke desto mindre betalar jag blott 85 mark i månaden (1 mark = 89 öre) för ett rum, som är större än smårummen i "Kråkslottet" och är propert möbleradt med säng, chäslong, skrifbord, samovar, klädskpå samt andra nödiga tillbehör. Det ligger åt en stor, ljus gård och är således ganska lugnt för att vara i en stor stad. I priset ingår, utom elektriskt ljus och betjening (klädesborstning för jag sjelf för att slippa ge dricks) full mathållning bestående av den ofvannämnda s.k. frukosten, middag kl. 1/2 2, med 4 rätter: soppa grönsaker, kött och efterrätt samt kaffe (jag dricker vatten till maten), hvarpå af smör och bröd samt te och därtill någon maträtt af olika slag: sillsalat, kötträtt etc. Maten är här liksom i allmänhet i Berlin riklig, så att man kan mycket väl äta sig mätt, men det tråkiga är, att den är lagad på tyskt sätt, med diverse konstiga kryddor och sammansättningar, som ej tilltala en svensk mage något vidare, hvarför man till en början (jag åtminstone) måste skaffa mig litet extra ute. Detta ger sig naturligtvis om en tid, då man hunnit vänja sig därvid, och om en månad hoppas jag allt skall vara all right. Där jag nu bor är frun, som det hörs på namnet, svenska, hvilket visar sig däri att hon om kvällarna låter litet mera smörgåsmat komma på bordet, än hvad som vanligen är fallet i Tyskland. För öfrigt är stället fullkomligt tyskt. Mannen talar också svenska rätt bra och är för öfrigt föreståndare för ett hotell här i staden, Hôtel Phönix, förresten ett mycket bra och billigt hotel, som jag hörde rekommenderas af svenskar under nedresan. Jag betalar alltså 85 mark för min inackordering. Därtill kommer emellertid tvätt & strykning, som jag enligt gängse priser här beräknar kosta mig 5 mark i månaden (kanske en smula mindra) samt eldning om vintern (15 november-15 april) som kostar 6-8 mark i månaden. Lägger jag härtill 1 mark i dricks till pigan samt resor på spårvagn, hvilket man alltid måste räkna med här i Berlin på grund af stadens kolossala utsträckning, är man uppe i en summa af 100 mark pr månad, och hoppas jag ej behöfva öfverskrida denna. I händelse mattiderna på mitt nuvarande ställe ej skulle passa för mina föreläsningar, som hållas öfver hela dagen från 8 på morgonen till 10 på kvällen, har jag gjort upp med värdinnan att jag får ha rummet med frukost om morgnarna och betjening till 30 mark i månaden. Jag äter då middag ute i närheten av skolan till ett pris af 1 mark om dagen, då jag får ungefär detsamma som i pensionatet + öl, samt äter kväll antingen i pensionatet för 20 á 25 mark eller och ute. Att äta kväll ute är emellertid lika dyrt här som det är billigt att äta middag, hvarför vet jag ej, och kan man knappast få något ordentligt under Mark 1.25-1.50. Det finnes emellertid ett tredje sätt, som allmänt praktiseras af Berlins ungkarlar med begränsade inkomster, och det är att själf laga sin kvällsvard och köpa hem smör, bröd, ost och korf, samt koka te, ägg & korf efter omständigheterna, och detta blir nog det billigaste. Jag kommer nog att göra så, åtminstone efter jul. För närvarande trifs jag mycket bra där jag bor: värdfolket är myclet trefligt och synas vara redbart folk. Gästerna vid bordet äro endast 8 st, hvaraf en fransman, 2 tyskar och 1 kvinnlig dito samt en svensk student som heter Lindqvist, är son till en kryddkrafsare på Hornsgatan i Stockholm och är blott 18 år gammal och grön och utan praktik. Han skall liksom jag studera vid Handelshögskolan här, men troligen blott ett år. På det hela taget är det en hygglig yngling, som alla studenter en smula kaxig blott. Han har ett rum här för 125 mark, men skall flytta till ett annat för 100 mark. Idag gar jag anmält mig i polisen, hvilket kostar M. 2.25; alltså ca 5 kr billigare än att taga ut pass. Mina betyg måste jag låta konsulatet öfversätta och bevittna, hvilket kostar mig Mark 11.50, och har jag idag lämnat in min ansökan om inträde i skolan. Denna måste föreläggas styrelsen, då jag ej har studentexamen, och får jag bestämdt besked i slutet af veckan. Man sade mig dock på sekretariatet, att något hinder knappast funnes för mitt inträde. Jag har utförligt tillskifvit rektor Munthe om denna sak. Mina pengar, som jag fick utan vidare, har jag satt in på en bank, där jag har en bekant svensk, mot 2% ränta, och får man ej högre ränta här. Den gångna veckan har jag användt till att titta på stan en smula. Den är ofantligt vidsträckt, har 2 millioner invånare och en massa kyrkor. Det finnes öfver 100 spårvagnslinjer förutom häst- och automatbilomnibussar, som passa utmärkt här, då hela staden är platt som en stor pannkaka utan några backar att tala om. På hufvudgatorna är det ett fasligt lif, och man vågar lifvet hvar gång man passerar de större gatukorsningarne. Luften är ganska tjock af all röken och dammet samt ej alltför mycket väldoftande, men gatorna, som i allmänhet äro belagda med asfalt, hållas mycket rena och dämpa bullret. Restauranger och ölstugor finnas i tusental, och man kan sitta en hel käll och dricka öl för 30 öre och höra god musik, och detta har jag gjort vid flera tillfällen. Teatrarna däremot äro mycket dyra, då man ej kan få en plats under 3 mark. Som förut sagdts, äro afstånden kolossala, men man kan fara med järnväg, underjordiska tåg, spårvagnar och omnibussar för 5 eller 10 pfennige hur långa sträckor som helst. Jag bor sålunda en halftimmes väg att gå från skolan, men som denna ligger så centralt, strax vid slottet, är det omöjligt att få något skapligt billigt lokus på närmare håll. Sillén t.ex. bor en halftimmes väg med spårväg från sitt kontor. I förra veckan kom jag genom Silléns tillskyndan att vara med på svenska folkdansklubben och kommer att vara det hvar 14 dag nu i vinter, Vi voro ca 30 st. ungdomar, mest flickor (sjugymnaster, musikstuderande etc.) Igår sågo vi på ballongerna och sågo bl. a. när en sprack, som ni kanske läst om i tidningarne, och sedan gingo vi 4 svenskar på en danslokal, som det är godt om, och dansade några timmar med de tyska jäntorna. Jag var idag på café Bauer på Unter den Linden och läste svenska tidningar för i lördags, men annars har jag ej en aning om hvad som skett i Sverige. Labatt och Wijk har jag hört talas om en smula, men ej mera. Man vidare för tillfället tecknar jag med många hälsningar, Gunnar.