"Bryggare Blackstadius brände starkt i Apelvikens snickarglada “träslott”"
Plats på karta
59.3241, 17.9819
Beskrivning
En lokalhistorisk artikel av Lasse Forsberg som går igenom Äppelvikens historia från Mälarens högre vattenstånd och bronsåldern fram till sommarnöjena på 1800-talet. Tyngdpunkten ligger på gårdarna och Blackstadius bränneri i Stora Sjövillan, som sedan togs över av Lars Montén och köptes av staden 1908. Artikeln bygger på en uppsats av Hild Lorentzi och Gunilla Schirén. Den har tre foton: Stora Sjövillan, den försvunna Äppelviks gård (Äppelviksvägen 31) och Alviksvägens bebyggelse.
Transkribering
Västerort, Vällingby Tidning · Bromma, Spånga och Järfälla Nyheter, onsdagen den 21 mars 1973 Bryggare Blackstadius brände starkt i Apelvikens snickarglada “träslott” Stadsfullmäktige godkände 1934 ett förslag till uppdelning av Bromma i 23 stadsdelar. I förslaget till generalplan för Stockholms stad 1952, utarbetat av stadsplanekontoret, anges “Bromma trädgårdsstad” bestå av bostadsområdena Nockebyhov, Ålsten och Äppelviken. Äppelviken omfattade de administrativa stadsdelarna Alvik, Smedslätten, Stora Mossen och Äppelviken. Från 1955, då Bromma församling delades, ingår Äppelviken i Västerleds församling. Går man 4 000 år tillbaka i tiden var Bromma nästan helt täckt av vatten. Mälarens vattenyta låg nära 20 m. högre än i dag, och bland några kala skär återfanns en större holme, Äppelviken-Nockebymassivet. Jakt och fiske Det var under bronsåldern som Äppelviken fick en bofast befolkning. Man levde av jakt och fiske. Vid vikingatidens slut — på 1000-talet e. Kr. — hade strandlinjen fått ungefär den sträckning som den har i dag. Den epokgörande förändringen under medeltiden utgjordes av kristendomens införande, som bl.a. medförde sockenindelningen. Äppelviken hörde då till Bromma socken, som då även omfattade Sundbyberg. Under 1500- och 1600-talen utgjordes bebyggelsen av enstaka gårdar och små ställen. När man kommit fram till 1700-talet byggdes nya torp i Äppelviken. En del av dessa friköptes under 1800-talet, utökades och fick större betydelse. Som exempel kan nämnas Alvikens och Äppelvikens gårdar på Ulvsunda ursprungliga område samt Smedslättens gård på Alstens område. Torpet Widängen I 1720 års jordebok är Alvikens gård upptagen som frälsetorp på 1/4 mantal. Den bebodds år 1734 av en torpare, som gjorde två dagsverken vid Ulvsunda säteri. Det var i början av 1800-talet som Alvikens säteri bildades genom att Alviken sammanslogs med de mindre torpen Asplund och Widängen. Gården hade vattenkvarn och bränneri “och brukades med tre drängar och två pigor”. “Borgaren i Stockholm och Lieutnanten vid borgerskapets Cavalleri Corps”, Jacob Plath, erhöll 1819 säterirättigheter för Alviken. Första gången Äppelvikens gård nämns är i 1754 års jordebok, då den uppgavs vara frälsetorp. Lädergarveri I en i november 1819 uppgjord mantalslängd över Bromma socken uppges: “Apelviken innehaves av grosshandlare Gustaf Daevel, som betalar jordränta till Ulvsunda säteri och på gården driver Berlinblå fabrique med c:a 300 riksdalers avkastning samt lädergarveri.” I Carl G. Forsells bok “Bromma socken 1825” finns ett tillägg från 1843, som berör gården Äppelviken: “Äppelviken hade ett uppskattat värde av 16 000 riksdaler. Gården hade 6 1/2 tunnland åker. Man odlade endast potatis. Utsädet var två tunnor och medelavkastningen tolv. Gården höll endast tre hästar och två kor och bebodds av fyra personer.” Bryggaren och destillatorn Lars Fredrik Blackstadius, som bedrev bryggerirörelse vid Badstugatan i Stockholm, började mot slutet av 1840-talet att idka brännerirörelse i Äppelviken. Tillsammans med sin familj bodde han sommartid på Äppelvikens gård, nuvarande fastighet nr 31 vid Äppelviksvägen. Bränneri Blackstadius sålde år 1864 Äppelvikens gård till fabrikör Lars Montén. Han sålde i sin tur 1908 hela området till Stockholms stad. Fru Josefina Eriksson köpte samma år gården av staden för 4 000 kronor. Det var vid denna tid som de s.k. sjövillorna i trakten av Äppelvikshamnen tillkom. I den Stora Sjövillan — byggd på 1840-talet — ägde bränningen rum. Den upphörde 1864 och bränneriet byggdes om till corps de logis. Äppelviken har även haft en sommarnöjesperiod, som inleddes 1866 och sträckte sig fram till mitten av 1880-talet. Stora Sjövillan och flera av de övriga villorna vid Apelviken, d. v. s. nuvarande Äppelvikshamnen, var under denna tid omtyckta sommarnöjen för stockholmare. Från stan kom sommargästerna i vagn eller också anlitade man någon av båtförbindelserna som fanns. Kommunikationerna förbättrades så småningom. Omkring 1885 gjorde ångslupar dagligen 16 turer till Alviken och Äppelviken. Vid slutet av 1800-talet kunde man åka båt tur och retur till Drottningholm för en krona. Att färdas med häst och vagn kostade 11:25! LASSE FORSBERG Faktaruta: Äppelvikens utveckling kartläggs — Hild Lorentzi och Gunilla Schirén vid Kulturgeografiska institutionen, Stockholms universitet, har skrivit en tvåbetygsuppsats om Äppelvikens utveckling. Den innehåller mycket av intresse för VÄSTERORTS läsare. I denna och ytterligare ett par artiklar berättar vi om vad de kommit fram till.