Brev från Rut i Västervik
Avbildade personer
Plats på karta
57.7594, 16.6385
Beskrivning
Rut tackar i efterhand för sommarvistelsen och skriver med värme om minnet av Äppelviken. Hon berättar om familjen, särskilt sonen Åke som växer och håller dem sysselsatta. Samtidigt delar hon lite om vardag och ekonomi, planerar sommaren och frågar hur mostern och familjen har det.
Transkribering
Västervik den 27 maj 1921. Kära Moster! Så många gånger skulle jag skicka detta kort som ett tack från i somras, men det har svårt att bli av. Nu kunde det ju passa till Mors dag, om det hinner fram. Vi togo detta kort till jul för att överraska Bror med till julklapp och samtidigt överraskade han oss med en förstoring av kort från sommarnöjet. Hur står det till med Moster? Vi ha inte hört något fr. Äppelviken genom de mina i Sthlm på hela året. Hur mår flickorna och Morbror? Jag såg i tidningen att Oskar och Stina fått sej en arvinge till, en tös, önskebarn alltså. Det har väl inte blivit något närmare bestämt om skolhuset i Ä-viken ännu? Vi ha inte hört något fr. Mårtensson på långliga tider, annars brukar ju han berätta sådana saker. Så Moster har väl Bergshyddan kvar. Bror brukar tala med förtjusning om Ä-viken. Det var väldigt snällt av Moster att låta oss få bo där i somras. Det glömmer vi inte så lätt. Nu sover Åke ordentligt om nätterna, som väl är, för övrigt tillväxer han både till förståndet och på längden, kvick och odygig, så vi ha fullt göra med att följa honom, ty nu springer han ner för trappan och ut på gatan och in på andra gården. I sommar tänker vi resa till Skåne till Brors föräldrahem. Bror har en halvbror därnere, som är lärare i nybyggd skola med tre rum och kök och där skulle vi kunna få bo, men där finns ingen sjö. Men man får inte begära alla fördelar på en gång. Vi, lärarfolk, ha de ju ljuvligt när sommarn komma med vår långa ledighet. Vi ha ju haft det bra ekonomiskt också ett par år. Men nu börja de ta ifrån oss ordentligt. Min lön är minskad med 135kr sen i fjol och Brors mycket mer. Bara man inte hade de hemska skatterna, så gör det ju inte så mycket om lönerna minskas, när priserna också faller. Vart tänker flickorna ta vägen i sommar? I aug. äro vi hemma, om någon av dem vill komma då, så äro de välkomna till oss. Hälsa moster Mina och hennes make! Hälsningar fr. Rut. P.S. Tänk, moster, att min mamma ännu inte varit nere hos oss. Nu är ju Karin hemma, så hon skulle kunna komma ifrån, men det är visst omöjligt.