"Min sextioårsdag"
Avbildade personer
Plats på karta
59.3241, 17.9819
Beskrivning
Josefinas tal på hennes egna 60-årsdag, där livet liknas vid en tung men trofast färd genom både motgångar och glädje. Trots slit och ansvar uttrycks tacksamhet över familjen, kärleken och sammanhållningen.
Transkribering
Min sextionårsdag. På livets stig i sextio år min kärra har gått - och ännu den går, och vägen har varit - båd stenig och backig, det mången gång gällt - att få sätta i klacken, så tidigt på färden - kom allvar och plikter, det knaka i kärran - den hota att svikta, med stränga tömmar i stadig hand den knallat och gått - och ändå gått fram, min last uti kärran - så kär om ock tung i värde för mig - mer än renaste guld. Nu är jag uppe på backens krön, och knäna svigtar - stark är min töm, stigen nu sluttar - min färd går väl fort, då vägen är slut - då är jag vid min port. Ja, mycket jag strävat - och mycket jag vunnit, och kärlek och glädje - väl även jag funnit. Min gröda är vacker - den vuxit sig stark, och skörden bergad - står gott under tak. Min stora glädje i allt jag känner, vi mötas och skiljas - och alla som vänner den enes välgång - de andras glädje, den enes ofärd - vi utsetts att vandra, vi hålla samman och älska varandra. Ja, tack för idag - och för alla dagar, man nöjd borde vara - och alltid ej klaga få leva till dess det vår Herre behagar. Äppelviken den 20 mars 1921. Mor i stugan.